Epilepsiforum

Välkommen! Här kan du diskutera alla aspekter rörande epilepsi.Alla kan läsa i trådarna men för att diskutera och svara på inlägg måste du bli medlem. Då får du även tillgång till medlemsdelen.Forumet är oberoende.
Aktuellt datum och tid: 19 april 2014 kl 13:56

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme [ Sommartid ]




Ny tråd Svara på tråd  [ 15 inlägg ] 
Författare Meddelande
 Inläggsrubrik: Ärligt??!
InläggPostat: 24 februari 2008 kl 15:34 
Offline

Blev medlem: 25 november 2007 kl 21:20
Inlägg: 110
Ort: växjö
Ursäkta min rubrik, ville bara locka hit lite epileptiker :D

Jag skrev ett inlägg innan, där jag undrade ifall några va er trodde att man själv kan framkalla ett anfall. Ett Gm då..
Jag själv trodde det i MÅNGA år.. Tror dock inte riktigt på det längre..

Och ni som har förkänningar innan ett anfall, hur känns det??
Och hur vet man att det är just förkänningar?
Vet ju en del som får förkänningar, men så kommer det aldrig något anfall sen.. Vad beror detta på tror ni?
Panik ångest??

Jag har nog kommit fram till att jag har utvecklat panikångest pga min epilepsi.
Fler med samma erfarenheter?

Ursäkta om det blev lite luddigt.. jag hoppas ni fattar vad jag menar iaf :)


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 24 februari 2008 kl 20:36 
Offline

Blev medlem: 20 februari 2008 kl 21:48
Inlägg: 4
Ort: Kalmar
Jag tro ff att jag har förkänningar och det tror mina läkare oxå. För jag sa till innan mina anfall kom på EEG.
Vet inte om det är någon skillnad om man har konstiga anfall som mig, jag har ju petit mal, de´vju (hur man nu stavar det) upplevelser.

Förlåt om jag stavar som en kråka, men det är ett problem som jag fått med epilepsin!

Skönt att se lite folk från Småland här inne!

Panikångest, kommer då och då, och nu ännu mer sen anfallen har kommit tebax! Är opererad, men som läkaren sa det var för sent för högra sidan har lärt vänstra sidan och ha anfall. Så jag är operead på högra sdan, och nu är det vänstra sidan som har anfall! Så jag har ingen chans att bli frisk, för det är inget fel på min vänstra sida!!! Den har bara lärt sig att ha anfall, och vill ha det då och då...Snacka om PANIK!!!


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Förkänningar
InläggPostat: 24 februari 2008 kl 20:40 
Offline

Blev medlem: 13 februari 2007 kl 10:10
Inlägg: 199
Ort: Åland
Jag är så lyckligt lottad att jag har tydliga förkänningar. Det har jag haft ända sedan start (för över 30år sedan). Förkänningarna upplever jag som en typ av luktkänsla, luktar ofta starkt och obehagligt som t.ex lösningsmedel. Dessutom har jag ofta tydliga "deja vue" känningar ("det här har jag varit med om tidigare" -känsla.
Förkänningarna kommer med så god marginal så jag kan t.ex. klättra ned från stegen, gå flera 10-tals meter för att t.ex gå in eller gömma mig innan jag lägger mig ned för att ta emot skiten som följer.
Min neurolog kan inte se några märkbara avvikelser på varken EEG, skikt eller magnet röntgen och har visst nämnt om att han har någon teori om t.ex panik attack eller liknande. Själv tvekar jag emellertid, men f-n vet...


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 25 februari 2008 kl 11:47 
Offline

Blev medlem: 25 november 2007 kl 21:20
Inlägg: 110
Ort: växjö
Som svar till er bägge..

Visst e det konstigt med våra hjärnor!! :shock:
Jag vet inte om jag förklarade mig riktigt bra, men iaf.. här kommer lite till :)

Alltså. Förut har jag typ varit skit rädd för att få ett anfall! Och kännt att NU kommer det ett! Blivit blek, yr, svettats osv.. Men det har aldrig kommit något. Har oroat mej för detta säkert 20 gånger dagligen i 4 år..
Nu äter jag mediciner som jag känner mej trygg med.
Skulle ut och gå och fick denna känslan igen (trots att jag inte oroade mej) Och insåg då att MINA förkänningar måste vara något annat..
Att jag utvecklat panikångest just av rädsla för att få ett anfall...
Inte för att jag skulle få ett just när jag kände så.. Fattar ni? :)

Är ju därför lite nyfiken på vad ni tror?
Är det förkänningar? Eller är det panikångest?
Tror att det är väldigt vanligt att man utvecklar panikångest av en sådan lömsk sjukdom som kan slå till när man minst anar det.

Kan ha blivit en del stavfel här åxå, ursäkta isf.. blir så ivrig när jag skriver :)


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 25 februari 2008 kl 11:50 
Offline

Blev medlem: 25 november 2007 kl 21:20
Inlägg: 110
Ort: växjö
Emmahag;

Ja, alltid trevligt med någon som bor lite nära :D
Även om jag önskar att vi hade "träffats" under lite roligare omständigheter.
Tråkigt att op inte lyckades. Hur många anfall hade du innan du blev op?
Tänker att det krävs ganska svår ep för att bli op eller?


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 25 februari 2008 kl 19:33 
Offline

Blev medlem: 20 februari 2008 kl 21:48
Inlägg: 4
Ort: Kalmar
Jag hade nog 10 anfall om dagen, innan medicineringen hade jag flera. Så jag kan ju inte säga att operatioen var förgäves, för nu har jag bara 3-4 i veckan.

Läkararna ansåg att min epilepsi var svårbehandlad eftersom medicinen inte fungerade, testade 6 olika, och hade mycket anfall och mycket biverkningar. Kunde inte leva ett normalt liv! Fast jag jobbade heltid, men när jag kom hem sov jag!


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 26 februari 2008 kl 19:23 
Offline

Blev medlem: 17 december 2006 kl 16:40
Inlägg: 127
sambon har förkäningar, men han får minnesförlust pga. anfallen så han kommer inte ihåg sina förkänningar. Men flera gånger har han kommit och satt sig eller lagt sig och ibland sagt "nu får jag snart ett anfall" Jag tror att han blir lite extra snurrig och får konstig huvudvärk eller tryck i huvudet. Svårt att veta eftersom han oftast inte hinner förklara hur det känns innan han får anfall.

Han kan helt klart trigga igång sig själv, stress, ångest mm ger anfall.

Nu har det varit en jobbig period, vi åkte till kiruna på bröllop förra helgen och dagen efter festen skulle vi åka hem. Dock med planet som gick 16, men på natten när han skulle gå och lägga sig fick han veta att vi skulle vara ute från rumen 11... då var klockan 3 på natten och vi hade inte packat eller något sånt.

Påväg dit fick svärfar punka på bilen så vi åkte med reservhjul, han tycker inte han behövde ordna det inför hemresan utan det gick bra att åka 20mil på det... Det blev förmycket och sambon fick massa ångest och blev stressad, och sen fick han ett av dem största anfallen på länge.

Nu har det varit mycket stress pga. min sjukdom och han har haft många anfall. Dem perioder det är lungt och han är lugn så får han färre anfall.

Men det är moment 22 han får anfall av ångest och får ångest av anfallen...

En av läkarna har sagt att hans anfall beror helt på ångest, men den läkaren har vi sagt upp bekantskapen med, nu har han en annan som skiter i vad orsaken är och inser att han ändå behöver hjälp.


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 12 april 2008 kl 16:38 
Offline

Blev medlem: 9 april 2008 kl 15:22
Inlägg: 5
*Inlägget raderat*


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 25 april 2008 kl 09:38 
Offline

Blev medlem: 9 februari 2008 kl 09:47
Inlägg: 55
Hej sofiee.

Jag har haft stora probs med min ep detta år och tillslut blev jag så trött på allt att jag bestämde mig för att sluta vara rädd.

Nu går jag långa promenader ensam, och är inte rädd för jag orkar inte vara rädd mer.
EEG visade ingenting fast jag kunde säga klockslag då jag haft småanfall.

Iaf sedan dess har jag haft småanfall, fast jag går runt och inte är rädd mer men jag låter inte de påverka mig mer.
Jag vägrar! Jag orkar inte leva här instängd och vara rädd.

Så ja... jag tror att genom stress och rädsla kan man framkalla anfall och det tog tid innan jag kunde acceptera det för jag tyckte att min läkare bara ville göra det lätt för sig- slippa mig och byta medicin.

Men jag mår bättre nu, jag är inte livrädd och stressad mer... jag vet inte vad jag ska tro.


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: 25 april 2008 kl 14:28 
Offline

Blev medlem: 25 november 2007 kl 21:20
Inlägg: 110
Ort: växjö
Cella skrev:
Hej sofiee.

Jag har haft stora probs med min ep detta år och tillslut blev jag så trött på allt att jag bestämde mig för att sluta vara rädd.

Nu går jag långa promenader ensam, och är inte rädd för jag orkar inte vara rädd mer.
EEG visade ingenting fast jag kunde säga klockslag då jag haft småanfall.

Iaf sedan dess har jag haft småanfall, fast jag går runt och inte är rädd mer men jag låter inte de påverka mig mer.
Jag vägrar! Jag orkar inte leva här instängd och vara rädd.

Så ja... jag tror att genom stress och rädsla kan man framkalla anfall och det tog tid innan jag kunde acceptera det för jag tyckte att min läkare bara ville göra det lätt för sig- slippa mig och byta medicin.

Men jag mår bättre nu, jag är inte livrädd och stressad mer... jag vet inte vad jag ska tro.


Hej Cella! Så träffas vi här inne åxå :D

Jag känner som du! Man måste helt enkelt bestämma sig!!!
Det har jag gjort.. Men vissa dagar hjälper inte det helt enkelt..
Ibland tänker jag fööör mycket :?
Men oftast funkar det rätt bra. För jag vet ju att jag äter min medicin och då är jag ju säker..
Har nog en blandning av rädsla för anfall och panik ångest skulle jag tro.


Upp
 Profil  
 
InläggPostat: 25 april 2008 kl 19:20 
Offline

Blev medlem: 13 februari 2007 kl 10:10
Inlägg: 199
Ort: Åland
Det är ju det som är så j-la lömskt med det här handikappet, anfallen framkallar rädsla och ångest - rädslan och ångesten resulterar i en stress som framkallar anfall.

Det där med förkänningar tar jag på fullaste allvar och för min del har det kommit vid samtliga GM-anfall så att jag kunnat sätta mig i säkerhet. Därför är jag själv inte speciellt rädd för att få anfall, mer är jag orolig för att mina anhöriga skall vara oroliga för var jag "tog vägen" ifall jag dröjer från t.ex hundpromenaden.


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Ärligt??!
InläggPostat: 21 mars 2009 kl 09:58 
Offline

Blev medlem: 25 november 2007 kl 21:20
Inlägg: 110
Ort: växjö
Hej igen! :)

Hittade min gamla tråd när jag var här inne och kollade runt lite...
Tänkte bara höra hur det är med er nu?
Känns det något bättre för er?
Hur är det med anfallen?

Jag har inte haft något anfall sedan 11 november 2007 och käkar ergenyl.
Funkar ju bra hittills. Känner mej faktiskt inte lika rädd längre.
Även om jag har mina dagar. Har mindre panikångest åxå.
Men den kan dyka upp när jag är stressad.

Men... Man måste ju tänka att det finns ju alltid dom som har det värre.. För det gör det ju, det har jag sett här bla.
Och jag känner mej ganska lyckligt lottad trots allt.

Kram på er!

_________________
Jag behöver inte inledas i frestelse... Jag kan gå själv...


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Ärligt??!
InläggPostat: 22 mars 2009 kl 20:11 
Offline

Blev medlem: 13 februari 2007 kl 10:10
Inlägg: 199
Ort: Åland
sofieee skrev:
Tänkte bara höra hur det är med er nu?
Känns det något bättre för er?
Hur är det med anfallen?


Hej hej.
Jo tack det är som tidigare, förkänningarna är fortfarande att lita på. Vid senaste GM dröjde det över 10 minuter, med succesivt ökande problem, innan kramperna kom och jag "slapp pinas" (jag blev ju medvetslös ;-)
Är nu invalidpensionär, slutgiltigt, så livet är mycket lugnare nu med bättre och bättre anfallsstatistik.

_________________
Den minsta handling är viktigare än flera ton kunskap.


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Ärligt??!
InläggPostat: 23 mars 2009 kl 15:03 
Offline

Blev medlem: 5 augusti 2006 kl 08:30
Inlägg: 70
Jag har alltid förkänningar. Dessa har, men sällan lett till ett stort anfall. Det stannar ofta vid känningar och går sen över på ngn minut. För mig artar sig känningarna så att jag

* Känner en olust i kroppen
*Känner ursel och får "tunnelseende"
* Blir ibland förvirrad och känner mig desorienterad
* Det kan kännas som om jag är i ett overklighets tillstånd, svårt att förklara. Men det känns nästan som om jag är i någon form av dröm (svårt att förklara)
* Tidigare kunde jag känna konstiga lukter, dock ej nu mer.

Antingen inträffar en eller flera av ovanstående tillstånd. Men som sagt det går över på några sekunder- upp till ngn minut. Efter det känner jag mig som vanligt igen, precis som om ingenting har hänt!

Hoppas jag kunde hjälpa dig kite i alla fall :D . Någon mer som känner igen detta??


sofieee skrev:
Ursäkta min rubrik, ville bara locka hit lite epileptiker :D

Jag skrev ett inlägg innan, där jag undrade ifall några va er trodde att man själv kan framkalla ett anfall. Ett Gm då..
Jag själv trodde det i MÅNGA år.. Tror dock inte riktigt på det längre..

Och ni som har förkänningar innan ett anfall, hur känns det??
Och hur vet man att det är just förkänningar?
Vet ju en del som får förkänningar, men så kommer det aldrig något anfall sen.. Vad beror detta på tror ni?
Panik ångest??

Jag har nog kommit fram till att jag har utvecklat panikångest pga min epilepsi.
Fler med samma erfarenheter?

Ursäkta om det blev lite luddigt.. jag hoppas ni fattar vad jag menar iaf :)

_________________
-Det enda vi med säkerhet vet om livet, är att ingen kommer levande ur det. Så varför inte försöka uppnå det vi vill, medan vi ändå är här!-


Upp
 Profil  
 
 Inläggsrubrik: Re: Ärligt??!
InläggPostat: 15 april 2009 kl 08:39 
Offline

Blev medlem: 14 april 2009 kl 15:38
Inlägg: 3
Hej!!!
Är ny här efter att som 43-åring fått Diagnos EP!!
Har i många år haft sk. förkänningar. Har dock trott att de var nån form av panikångest!! Förkänningarna....eller....anfallen har sympypm som:
Kallsvettas
Hjärtklappning
Olustkänsla
Jag ser mig själv utifrån ungefär som i en film( Jag vet....helt knäppt!!)
Jag hör en melodislinga.....alltid sammma!!
Jag smackar med tungan och läpparna!!
Dessa känningar varar från några sekunder upp till nån minut. Jag är halvmedveten, men kan inte hindra anfallet.
Det som sen hänt är att det senaste året har dessa förkänningar lett till ett Grand Mal ....5 gånger!! Min neurolog förklarar detta med att min hjärna blivit mer och mer uttröttad och orkar inte stå emot dessa små anfall längre, utan de sprider sig nu nästan alltid till ett stort anfall. Har nu börjat medicinera med Lamotrigin och förra vecka fick jag en förkänning igen....som INTE ledde till ett Grand Mal!! Kanske kan det vara medicinen som påverkar detta...vet ej??
Skall nu i morgon bitti göra ett sömnEEG. Hoppas då de hittar precis vart EP:n sitter så att de kan medicinera rätt!!
Är annars optimist och har bestämt att detta skall ej få hindra mig från att ha ett innehållsrikt liv!!
MVH Lena


Upp
 Profil  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 15 inlägg ] 

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme [ Sommartid ]


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 2 gäster


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
cron
Powered by phpBB® Forum Software © phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2012